I början va trikåsjalen en trotjänare, både hemma och ute. Den byttes med stor glädje ut mot en sele (det är enklare) efter att jag gjort ett försök med en vävd. Å selen används ftf dagligen, inne och ute, vid powernapps, nattning och missnöje (som oftast beror på trötthet). I morse letade jag i hela huset efter den, hittade den i sovrummet med Daniels inställningar. (Klara hade definitivt en av sina sämsta nätter hittills i natt.)
Men det jag skulle komma till är ju att behovet förändras. Varför man bär, hur och när.
Min Melkaj saknar jag inte just nu pga att jag behöver ett snabbare sätt att bära inomhus och under vintern är en sele ganska oslagbar utomhus. Men de är väldigt fina så det blir nog en ny sån till våren.
Min vävda sjal används sällan eftersom min Hipp Seat är det perfekta hjälpmedlet hemma på dagarna. Idag fick jag ta bilen till dagis och även där fyllde den en utmärkt funktion till och från bilen och på dagis.
Min Mei Hip ska nog få byta hem. Samma funktion (nästan) som Hip Seat och skulle jag behöva mer avlastning och två händer fria så har jag min…
…ringsjal som jag inte kom överens med tidigare.
Jag gissar att om ett halvår finns det bara två selar och en Hipp
Seat kvar här hemma. Felix (2,5 år) bärs ju bara i sele. Sen är denna eran förbi. Å då har jag nog hunnit med att testa det mesta inom bärdon som finns på 1,5 år.
